av Ia Rorsman, Ph.D., Specialist i Neuropsykologi, Neurologiska kliniken – Lund, Skånes Universitetssjukhus
Som neuropsykolog och med medel från MS fonden hade jag den stora förmånen att delta i RIMS annual meeting i Milano 2015. Detta var fantastiskt lärorikt och trots att jag regelbundet tar del av kunskaps- och forskningsrön i mitt ämnesområde fick jag här nya perspektiv genom att höra de mer initierade resonemangen bakom siffror och data.
Konferensen inleddes på torsdagskvällen med en fascinerande välkomstföreläsning av Vittorio Gallese ”The cortical motor system reconsidered”. Gallese är en av de ledande forskarna bakom upptäckten av spegelneuron och i denna föreläsning tog han oss med på en övertygande presentation om motorik som grunden till allt lärande och dess betydelse för social kognition, empati, imitation och språk. En värdefull föreläsning för en, ibland alltför kognitivt fokuserad, neuropsykolog. Jag har redan inhandlat en av hans böcker för sommarläsning.
En av keynote föreläsarna på fredagsförmiddagen var Valentina Tomassini som talade om ”Neuroplasticity and functional recovery in MS rehabilitation”. Hon diskuterade hur avancerade MR tekniker har förbättrat våra kunskaper om hjärnans anpassning/återhämtning vid skador och hur effekten av rehabilitering kan studeras via funktionell MR. Medan faktiska förbättringar i funktion och livskvalitet naturligtvis är det primära syftet i rehabilitering så bidrar denna forskning som komplement och ger oss en större förståelse för de bakomliggande mekanismerna. Bevisstödet för olika rehabiliteringsinterventioner stärks ytterligare.
För mig som neuropsykolog var det en stor behållning att ta del av seminariet om ”Translational research related to cognitive rehabilitation”. Här föreläste de tunga internationella namnen inom kognitiv rehabilitering: Päivi Hämäläinen, Maria Rocca och Iris Penner. De finska kollegorna med forskningsledaren Päivi Hämäläinen har sammanställt forskningsresultaten inom kognitiv rehabilitering i en Cochranerapport. Medan slutsatserna från den rapporten var försiktiga så framkom här en större optimism då man sett att kvaliteten på studierna har förbättrats under de senaste 2-3 åren och att dessa studier visat gynnsamma effekter. Många frågor kvarstår dock: Vilka metoder är mest lovande? Hur frekvent och intensivt? Och, allra viktigast, är effekterna tillräckligt starka för att ge ”clinically meaningful change”, dvs vara faktiskt meningsfulla för patienten i vardagslivet?
Om de samlade forskningsrönen från neuropsykologiska rehabiliteringsstudier befinner sig i ett stadium där mycket mer finns att önska så är kunskaperna kring de gynnsamma effekterna av fysisk träning betydligt mer framskridna. Under fredagseftermiddagen bjöds tillfälle att ta del av resultat från flera forskningsgrupper som övertygande pekar på att fysisk aktivitet kan ge positiva effekter inte enbart på styrka, balans och fysisk uthållighet utan även på mental fatigue och MS-relaterad kognitiv förlångsamning. Av speciellt intresse var de mer verklighetsanpassade metoderna, dual motor-cognitive tasks, som diskuterades av bl.a. Peter Feyes, professor i fysioterapi och förgrundsgestalt inom rehabiliteringsforskning. Under lördagen fick vi möjlighet att lära mer om hur just dual tasks (t.ex. att gå och tala i telefon samtidigt) är betydligt känsligare mått på försämring och förbättring än våra vanligare utfallsmått som t.ex. vanlig gång. Just betydelsen av sensitiva, reliabla och valida metoder för mätning av rehabiliteringseffekter var i fokus under lördagen. Det blir uppenbart att det finns en uppsjö av instrument och att konsten för oss, i kliniken såväl som inom forskningen, är att välja med eftertanke när vi vill dokumentera förändringar i patienters funktion, aktivitet eller förmåga till delaktighet.
Avslutningsvis, det här var berikande dagar och jag har kommit hem som en neuropsykolog med betydligt större bredd. Nu glömmer jag inte att diskutera fysisk aktivitet med mina patienter!
Ia Rorsman, Ph.D.
Specialist i Neuropsykologi
Neurologiska kliniken – Lund
Skånes Universitetssjukhus