Det finns fortfarande inte något prov som säkerställer diagnosen Multipel Skeros (MS) utan diagnosen baseras fortfarande på patientens sjukhistoria och neurologens undersökningsfynd kompletterat med prov på ryggmärgsvätska och bilder gjorda med magnetkamera.
En av våra amerikanska kollegor, professor John F. Kurtzke, sa på sin tid (1974) att ”MS är vad en duktig kliniker skulle kalla MS”. Klinisk erfarenhet är naturligtvis en stor tillgång i det medicinska arbetet, med det är ändå osäkert vad som är ”en duktig kliniker”! Diagnosen baseras fortfarande på gamla principer, som säger att det skall finnas ”spridning i tid och rum”. Med detta avser man att det skall ha förekommit symtom vid minst två olika tidpunkter (=spridning i tid) och tecken på skada i centrala nervsystemet (CNS) från minst två olika områden (=spridning i rum). Dessutom och viktigast är att det inte finns någon annan förklaring, någon annan diagnos!
Sedan år 2000 har vi diagnostiska kriterier, uppkallade efter professor Ian McDonald, som var verksam vid Queen Square under många år. Dessa bygger fortfarande på principen om ”spridning i tid och rum”, men numera kan både ”tid” och ”rum” fastställas på magnetkamerabilder. Dessutom kan ”oligoklonala band” i ryggmärgsvätskan utgöra tecken på ”spridning i tid”.
”No better explanation”, dvs det finns inte någon annan förklaring till symtomen än MS. Detta är fortfarande centralt i diagnostiken. En felaktig diagnos kan betyda att en annan och kanske botbar sjukdom inte blir korrekt diagnosticerad, eller att en annan sjukdom som skulle behandlas på ett helt annat sätt inte blir korrekt behandlad. Det är viktigt att hålla i minnet att många andra sjukdomar än MS kan ge ”vita prickar” på magnetkamerabilderna och att många andra sjukdomar än MS kan ge upphov till ”oligoklonala band” i ryggmärgsvätskan.