Sedan 1996 har neurologer varit ense om att det kliniska förloppet av Multipel Skleros (MS) kunde sammanfattas i ”skovvist förlöpande MS” (relapsing-remitting MS; RRMS), sekundär progressiv MS (SPMS) och primär progressiv MS (PPMS). 

2011 publicerades en uppdatering och ”modernisering” av denna kliniska indelning, och man tog fasta på den ökade kunskap som bl a undersökningar med magnetkamera (MRT) har resulterat i. Det har lett till några nya sjukdomsbegrepp (CIS, RIS) men också till bättre beskrivning av RRMS, SPMS och PPMS, där man har lagt stor vikt vid om sjukdomen är ”aktiv” eller inte. Frågan om ”sjukdomsaktivitet” har fått stor och ökande betydelse, när man skall besluta om behandling och event byte av behandling. 

CIS – Clinically Isolated Syndrome

CIS avser ett första för MS typiskt symtom, t ex synnervsinflammation, som skulle kunna vara tecken på MS men som inte uppfyller diagnoskriterier för MS, eftersom det saknas ”spridning i rum och tid”. De nya diagnoskriterierna har emellertid gjort att många personer med CIS kan diagnosticeras som MS, om MRT-bilderna visar flera förändringar (”spridning i rum”) och förändringarna har olika ålder (”spridning i tid”) trots att patienten har upplevt symtom vid endast ett tillfälle. Detta har stor betydelse för det fortsatta förloppet, eftersom vi har lärt oss att behandling skall starta så tidigt som möjligt för att förhindra nya skov och förlust av nervceller. – CIS betraktas som en del av MS-spektrum.

RIS – Radiologically Isolated Syndrome 

RIS är mera komplext. Med RIS avser man förändringar på MRT-bilden som ser ut som MS trots att patienten inte har haft något symtom, som tyder på MS. MRT-undersökningar görs av många anledningar och ibland för att utesluta olika orsaker, t ex för att utesluta en tumör vid huvudvärk. Ibland visar bilderna i stället förändringar som vid MS, trots att det inte funnits några symtom på MS, s k pre-symtomatisk MS. En andel av dessa personer kommer med tiden att få symtom som vid MS. Bland neurologer finns det skilda uppfattningar om dessa personer skall behandlas som MS. Alla är dock ense om att de bör följas av neurolog och att MRT-undersökning bör göras varje år för att upptäcka event nya förändringar. Detta ingår också i de svenska riktlinjerna. – RIS anses idag inte vara en del av MS-spektrum.

Skovvist förlöpande MS – Relapsing Remitting MS (RRMS)

RRMS känner patienter väl till. Det är så sjukdomen börjar eller har börjat för de flesta, innan man har fått diagnosen MS. Som alla personer med MS också vet, kan symtomen variera både i antal och svårighetsgrad, och skoven kan komma med både korta och långa intervall. Symtomen kan vara högst olika beroende på vilka nervceller och nervbanor som drabbas. 

Eftersom vi sedan flera år har ett antal bromsmediciner, har bedömning av sjukdomens aktivitet fått stor betydelse. Den kliniska aktiviteten är de symtom, som patienten berättar om. Men årliga MRT-undersökningar är minst lika viktiga, eftersom de kan påvisa subklinisk ”aktivitet”, dvs nya skadeställen (lesioner) som inte har gett några symtom, men som är lika viktiga när man skall fatta beslut om behandling.  

Progressiv MS – SPMS och PPMS

Det finns inga tydliga kliniska, bildmässiga eller andra kriterier som kan avgöra om eller när sjukdomen har gått från relapsing till sekundär progressiv sjukdom (SPMS) utan övergången sker gradvis. På senare år har man också visat att primär progressiv MS (PPMS) inte är en separat form av MS utan en del av spektrum av progressiv MS. 

Även för progressiv MS (PMS) är aktivitet en viktig parameter. Progressiv sjukdom kan vara aktiv eller icke-aktiv, och den kan vara progressiv eller stabil. Liksom fallet är med relapsing MS, utgör aktivitet och progress viktiga delar, när beslut skall fattas om behandling, byte av behandling eller avbrytande av behandling.