av Helena Hallencreutz Grape, Urologiska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset
Milano mötte oss med strålande sol och försommarväder, en underbar kontrast mot de kalla vindar som blåste i Stockholm när jag for.
Första dagen väntade en work shop på teamet Motor rehabilitation. Senaste nytt vad gäller rehabiliteringsmetoder presenterades. Bland annat redovisades studier med robotassisterad träning där man menande på att antalet repetitionerna då kan bli högre än med traditionell träning och att den högre träningsmängden ger en bättre rehabiliteringseffekt. Likaså kunde de olika robotarna programmeras till att anpassa motstånd och assistans i rörelserna efter patientens behov och framsteg, samt erbjöd även en objektiv utvärdering av patientens framsteg i siffror och grafer. En annan populär metod var att använda dataprogram i träningssituationer som balansträning med hjälp av tv-spelskonsolen Nintendo Wii fitness. Här menade man på att lekfullheten i övningarna gav en annan motivation och utmaning i jämförelse med mer traditionell balansträning.
Visst kan det te sig mer lekfullt att spela dataspel som att åka slalom ned för en animerad skidbacke och samtidigt träna balansen på den speciella balansbrädan kopplad till tv-spelskonsolen, men då rehabilitering vanligtvis syftar till förbättrade vardagsfunktioner som exempelvis gångförmåga på ojämn mark eller trappgång så kan jag tycka dataprogrammens utmaningar inte bjuder samma funktionella träning som en traditionell fysioterapeutisk träningsmiljö innebär. Å andra sida så är all träning av värde och utan motivation når man ingenstans, så kanske kan kombinationen vara värdefull att studera vidare. Fler tekniska innovationer återkom under kongressdagarna, i synnerhet var det många presentationer där studierna som presenterades hade använt MRI (Magnetisk resonanstomografi, en speciell typ av hjärnröntgen) som utvärderingsmetod av rehabiliteringsträning. Här menade flera forskare att deras resultat visade på att rehabiliteringsträningen, i synnerhet intensiv aerobisk träning för patienter med MS kan direkt påverka sjukdomsprocessen positivt och att den går att mäta på cerebral nivå. Mycket spännande forskning!
Under de följande kongressdagarna berörde många presentationer studier i kognition och kognitiv träning samt kognitionens påverkan under MS sjukdomens olika faser. Den allra största delen av presentationerna handlade dock om fysisk träning och dess roll i MS rehabilitering. En annan intressant aspekt som flera studier berörde var begreppet fatige, där vissa forskare menade på att fysisk träning trots fatige, på sikt gav minskad trötthet. Det ter sig rimligt kan jag tycka då patienternas fysiska kapacitet ökade och marginalerna i vardagen därmed blev större, men viktigare ändå visade studierna att fysisk träning vid fatige inte var skadligt utan tvärt om.
I min kliniska vardag arbetar jag som fysioterapeut och uroterapeut, det innebär att de patienter jag träffar har besvär med urinblåsans funktion; enkelt utryckt besvär med urinläckage, urinträngningar och/eller svårigheter att kunna kissa, ibland i kombination med att bäckenbottenmuskulaturen inte fungerar som den ska. Detta är besvär som många som 75-95 % av alla MS patienter lider av och som har stor negativ inverkan på livskvaliteten, därför var det förvånansvärt att knappt några presentationer alls berörde detta område. Däremot fanns det en tvärprofessionell intressegrupp inom ”blås -, tarm- och sexuell dysfunktion” som sammanträdde under kongressen och som jag deltog i.
Här fanns det möjlighet till nätverkande och diskussioner med andra som jobbar mer inom samma inriktning som jag. Denna grupp håller just nu på att sammanställa riktlinjer för tarmdysfunktion hos MS patienter och näst på tur blir att kartlägga hur olika MS-center jobbar med sexuell dysfunktion vid MS. Helt klart spännande och värdefullt arbete som jag ser fram emot att följa! Det jag också tar med mig från kongressen är tankar och teorier kring bål- och balansträning för våra MS-patienter då bäckenbotten är en del av den bålstabiliserande muskulaturen och specifik bäckenbottenträning kan vara svår för patienter med nedsatt neuromuskulär kontroll vilket ofta individer drabbade av MS har. På så vis kan bålstabilisering och balansträning aktivera bäckenbottenmuskulaturen och vara en del i rehabiliteringen av denna i syfte att lindra symptom från blåsa och underliv.
Avslutningsvis vill jag rikta ett stort tack för stipendiet från MS-fonden som möjliggjorde mitt deltagande. Tack för mycket trevliga samt lärorika dagar på RIMS i Milano!
Helena Hallencreutz Grape
Urologiska kliniken
Karolinska Universitetssjukhuset
