av Lotta Marinus, sjukgymnast, Rörelse&Hälsa Neurorehab, Linköping
Tack för det stipendium jag fått från MS-fonden som gav möjligheten att åka till RIMS-konferens 2015 i Milano. Jag kom med tåget från Tyskland och på vägen passerade det Schweiz med sina pampiga snöklädda alper och vackra alpsjöar. Milano mötte mig sedan med solens strålar. Vilken start! Nu var jag redo för det som skulle bli en intensiv och spännande konferens.
Första dagen inleddes med en workshop, med inriktning motorisk rehabilitering. Dagen fylldes med olika förläsningar som tog upp hur man kan minska funktionsnedsättningar och försöka höja aktivitet och delaktighet hos personer med MS. Det var spännande att höra om forskning där man använt sig av robotar som stöttar, eller styr rörelsemönster. Frågan är i vilken utsträckning dessa kommer att finnas inom rehabilitering i framtiden? Jag funderar även på hur långt man kan komma avseende praktiskt användbarhet samt hur möjligheten ser ut för att kunna överföra inlärda rörelsemönster efter robotträning till funktionella rörelser i vardagen utan samtida stöttning av en robot.
Workshopen följdes av två konferensdagar med varierande föreläsningar och posterpresentationer. Det gav mig en större inblick i att man ofta mäter motorisk rehabilitering via strukturell eller dynamisk magnetröntgen (MR). Med denna teknik kan man påvisa att träning kan påverka vårt centrala nervsystem och dess plasticitet kan studeras.
Under konferensdagarna blev det tydligt för mig att tekniken får ett större utrymme inom forskning och rehabilitering. Detta inte bara i form av robotar och MR undersökningar utan även inom området för ”self-management”. Där gör sig tekniken tillkänna t.ex. via utvecklandet av webb-baserade program eller mobila-appar som kanske kan få större användningsområde i framtiden. Begreppet mHealth det vill säga mobile health syftar till att en person med MS själv ska kunna mäta sin funktion och aktivitet och därigenom bli mer medvetna om sin funktion och eventuella förändringar. Vid behov kan dessa tekniker rapportera till ansvarig klinik. Detta kan vara tidsbesparande för vården och vid sjukvårdsbesök då det möjliggör att man kan fokusera på det som är relevant och i fokus för de förändringar man kunnat mäta. Därtill är det personen med MS som ”sätts mer i centrum” och som via ökad egen medvetenhet förhoppningsvis bättre kan hantera och agera i förhållande till sin sjukdom. Många fördelar finns säkerligen med detta, men jag funderar på om det i vissa fall kan vara till nackdel för personen med MS med för mycket mätning av sin förmåga och fokus på sig själv. Kan det tom stärka en eventuell sjukdomskänsla då man hela tiden mäts och blir påmind om sin funktion? Det är vidare viktigt hur vi hanterar denna teknik för personer med kognitiva problem samt jag tror att vi trots allt inte får glömma vikten av de sociala kontakterna med sjukvården med riktiga personliga möten.
RIMS konferens har gett mig en bild av den aktuella forskningen inom området samt input och motivation till mitt dagliga arbete som sjukgymnast. Jag uppskattade att få träffa rehabiliteringspersonal från Sverige och andra länder och känna en samhörighet med att vi alla försöker verka för en god MS rehabilitering. Efter dessa dagar känner jag mig styrkt i min profession som sjukgymnast då forskning visar att vi kan påverka mycket med träning och ökad aktivitet även om mer forskning behövs inom området.
Tack för givande dagar!
Lotta Marinus, sjukgymnast
Rörelse&Hälsa Neurorehab,
Linköping
